Framsteg!

Två saker har Bastian börjat med! Dels att dansa, vilket ni redan sett på den (fungerande, hurra!) filmen, och dels att stå själv. Som i utan stöd! GOSH! Detta är en stor hobby! Han ställer sig upp, är mycket noga med att ha allas uppmärksamhet, och släpper tagen om det han stödde sig mot. Först ser han mycket nöjd och mallig ut, sedan desto längre tid han kan stå desto större blir han ögon och desto mer viftar han på armarna. Sedan sätter han sig och skrattar så kinderna hoppar. Vi föräldrar är naturligtvis oerhört stolta!

Vad angår hans syster är han mycket tålmodig när hon kolikskriker i timmar (tack för det!) och han tuggar gärna på hennes strumpor och klappar henne på huvudet. De verkar med andra ord komma bra överens. Och tur är väl det, de skall ju hänga ihop några år till.

Vi har nu en tvillingvagn dessutom! Tiptop, jag skall lägga upp en bild från mobilen sedan, har ingen på datorn. Men den är fantastisk på alla sätt och vis och vi är supernöjda! Tack snälla fina familjerna våra för bidrag! Vi behövde bara skjuta till 700, och det täcks ju av barnbidraget. Tack!

Vi har varit och tittat på dagiset Bastian eventuellt skall börja på också. Enligt Rickard var det "nära" och det gick "fort" att gå dit. I mitt huvud är 25 minuter inte särskilt fort, i mitt huvud är 5 minuter fort. Men det kanske säger en del om hur mycket jag ogillar att promenera. Men det blir ju trevligare när våren kommer, och ja, jag behöver motion av diverse olika anledningar, så egentligen är det finemang!  Helst hade jag sett att han gick hos dagmamma, men det finns inte plats hos den supertrevliga dagmamman här nere tyvärr. Kanske i framtiden...

Vad mer? Hörntänder! De två däruppe. Bra.

Jag har nog inte mycket mer att berätta förutom en stor, härlig och mysig nyhet. Livia har börjat le och tränar nu flera gånger om dagen på att få mungiporna att peka åt rätt håll och lyckas oftast riktigt bra. Sex veckor gammal. Det är lycka det!