Ikväll har det varit middag för barnens pappas Mormor Neta. Jättetrevligt! Jag vet dock bara detta via hörsägen eftersom jag har varit hemma med mina krassliga knoddar, tyvärr. Men jättekul att det blev så lyckat!
Livia fick ju feber för några dagar sedan, i onsdags tror jag. Runt 40 grader. Eftersom hon andades väldigt fort (70-80 andetag i minuten, enligt de på akuten brydde de sig inte så länge det låg under 55/minut) så åkte vi efter råd från 1177 in till akuten i Malmö eftersom vi inte kunde få tid på vårdcentralen, och Barnkliniken i stan inte hade läkare. Väldigt underlig stad som har ett lasarett som inte innehåller omkringvandrande läkare... Men men.
När vi kom in hade hon 180 i puls stackarn, och så febern. Vi hade dock gett henne för lite alvedon för kroppsvikten- vi visste ju inte vad hon vägde- så de fyllde på vilket gav goda resultat. Efter några timmar på akuten var vi hemma vid halv 12 på kvällen. Vi träffade aldrig en läkare, men det var väldigt många barn där (varav en stackars brännskadad liten var skrik var helt fruktansvärda att höra..) så vi hade fått vara kvar hela natten, vilket gjorde att vi nöjde oss med att hon mådde bättre.
Dagen efter fortsatte hon ha hög feber, men bara vi höll den nere andades hon ok, så inget särskilt med det. Förutom att hon inte ville äta eller dricka. Men vi tänkte att det ger sig väl, och fortsatte truga.
Natten efter vaknade jag vid 4 och då hade hon 40.2. Eftersom hon inte var förkyld eller så började man ju undra var tusan febern kom ifrån, men vi trodde att det kanske var tredagarsfeber. På dagen sedan gick febern ner, men lilla donnan ville fortfarande inte äta och dricka, och eftersom detta var tredje dagen med väldigt lite både mat och dryck, samt att hon blivit enormt gnällig, ringde vi 1177 igen och de rådde oss att åka in igen. Happ. Tillbaks till akuten. Gick lite fortare denna gången dock.
Livia fick denna gång träffa doktor och fick vätske-ersättning och äppeljuice att inta med spruta (Bastian fick också äppel-juice!), och hon fick någon slags påse i blöjan för att kolla att hon kissade. vilket hon till sist gjorde. Och då hittade de äggvita, och ville att vi skulle ta ett nytt prov i mugg denna gången för att få renare prov, vilket ledde till att jag satt i två timmar(!) med den stackars ungen i knät över en plastmugg... Tills vi fick en potta. Men inget kom.
En läkarstudent kom och tittade henne i öronen, och skulle kika i halsen, men då bet hon mycket bestämt ihop sina små tänder om spateln, så den gubben gick inte! Studenten vågade nog inte riktigt bända upp den envisa lilla munnen, så han sade att det var bättre att ordinarie läkare gjorde det sedan.
Ordinarie läkaren kom tillbaka och konstaterade att det ju kan ta hur lång tid som helst att få ett resultat i pottan och att vi kunde lämna ett prov på vårdcentralen dagen efter istället. Och sade att det mest troligt rörde sig om maginfluensa. Och sade hej då.
När Hon var på väg ut genom dörren sprang jag efter och frågade om de inte skulle kolla i Livias hals? Jo, oj det hade de glömt. Så hon kikade i halsen och konstaterade en viss rodnad, men inget vitt syntes så det var säkert inget, men man kunde väl ta ett prov i säkerhets skull. Vilket gjordes och inte uppskattades alls av dottern. Fy vilken mardrömsdag för henne...Usch...
Tio minuter senare kom en lite moloken och skamsen läkare tillbaka och sade att provet var positivt och att lillan har halsfluss. Vilket alltså hade missats om inte jag sprungit efter.
Lite synd att det ska ta tio timmar på akuten eller vad det var för att få ett svar på ett prov som tar tio minuter.. Men men! nu vet vi vad felet var i alla fall. Och detta är förmodligen bloggens tristaste inlägg, men för att uppväga detta lägger jag in en bild vi tänkte förstora upp och sätta på Bastians vägg! (Han är för övrigt förkyld själv och hostar som jag vet inte vad. Hej hösten!)
(klicka på den för att se större)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar