Hihi! Ibland är Sebastian bara så hjärtskärande söt att jag nästan exploderar av stolthet! Det är ju detta med maten, nämligen. Unge herrn äter ju numera puréer av alla dess former och har just tagit steget från bara "morot-potatis, potatis-palsternacka, majs-potatis" etc till "riktiga" rätter såsom lasange (ingen favvo), kalops, gröt osv, samt att vi börjat ge honom fruktpuré till efterrätt. Häromdagen tänkte vi att vi skulle testa ge honom majskrokar att gnaga på. De ser ut som enorma ostbågar, fast innehåller endast majs och inget annat. Smakar som papper. Tanken var att han skulle kunna sitta och pilla med majskrokarna och gnaga sina kliande gommar mot dem samt öva sig på att tugga och så. Vi hade dock inte räknat med lillens bordsskick! Jag skall demonstrera!
Sebastian håller alltid upp händerna när han får mat. Det ser ut såhär:
...Och det är ju bra! Inget kladdande med händerna, utan de åker upp i luften så fort mat blir synlig. Prydligt och propert. Dock blir det lite fel när tanken är att han ska äta med händerna. Då bidde det nämligen såhär:
