Livias empatiska drag går från klarhet till klarhet, och det är Bastian som är hennes måttstock här i livet. Skrattar Bastian så skrattar Livia, gråter Bastian så gråter ofelbart Livia. Studsar Bastian upp och ner i sängen så har Livia ett brett leende på läpparna. Suckar pappa tungt för att gröten han matar Livia med rinner ut ur munnen igen, möts han av en avmätt blick. Avadå, liksom? Vill Bastian bli matad av samma sked så är gröten plötsligt mer intressant.
Ibland blir det nästan komiskt ifall Bastian blir arg på någonting och börjar skrika, Livia blir ledsen hon med, Bastian blir förvånad och slutar skrika, Livia slutar hon med men sätter igång direkt igen när Bastian tycker att det låter kul att syster gråter och hojtar till en sista gång.
Bastians drag går åt det mer excentriska hållet. Favorithobbyn är att går runt i pappas skor med händerna bakom ryggen iförd enbart blöjor och en potta på huvudet. Han kan få utbrott på en köksstol för att den inte rör sig, trots att han inte ens försöker att flytta på den. I nästa stund så står han och skäller ut den tomma elkontakten vid taket - möjligtvis för att den inte innehåller en lampa. Det är lite svårt att avgöra eftersom han fortfarande talar sitt eget språk. De få orden han faktiskt kan säga använder han exemplariskt!
---
Bastian har fått på sig sina hängslebyxor, gula tröja och hans favorithatt. Han går fram till spegeln, tittar ett par sekunder, tar ut nappen - "Wow." In med nappen och går därifrån.
---
Bastian står framför mamma och pappa.
"Kan du säga mamma?" Bastian ler.
"Kan du säga pappa?" Bastian ler.
"Kan du säga Livia?" "Liijjaa"
"Bra gubben! Kan du säga vovve?" "NÄ!" Springer därifrån.
---
Barnen har precis fått lunch. Vi frågar om det är gott med falukorv. Han tittar på den sista biten, pekar på den och säger "Muuu!".
---
Lite bilder för att runda av det hela, tyvärr tagna med min mobil. Lite fler bilder på Livia utlovas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar